Tänk på er senaste relation som inte gick bra. Eller kanske till och med hemskt dåligt!

Jag ser min som helt obalanserad jag må gjort min andel av knäppa saker men obalansen låg i att jag gav allt och var den som stod för 100% av underhållningen av relationen. Och satsade allt. Han satsade typ näst till inget. Hans liv ändrades nada. Jag visste inte ens om vad hans liv var pga att han var så paranoid och hemlighetsfull.

Detta fick jag även konfirmerat från fler än ett av hans ex som kontaktade mig via Fb av medkänsla antar jag.

Så hur ser ni på erat ex förhållande?

Skulle ni kunna beskrivs det som en film?

Mitt ex förhållande är en blandning av "Bitter moon", "eyes wide shut", "50 shades of grey" (utan romantik) och sova med fienden.

Mitt nuvarande förhållande är så lugnt romantiskt och glatt att jag inte kan hitta en film att jämföra det med. Alltså bra och helt utan drama. I am
Loving it ??

http://higherperspectives.com/wrong-person/

Brukar vara den som ler på foton.

Slutat med det nu!

En vecka rökfri och nikotinfri nu och färdigjuicad!
Ska börja knapra raw food idag :) och fortsätta dricka juice med såklart!

Har faktiskt mycket mindre ledvärk, sover bättre och såklart har ingen hosta.
Trots att jag samlar vatten pga snabb nikotinavgiftning så har jag inte gått upp i vikt snarare lite ner men tack och lov inte rasat mina kurvor är kvar yes!

Going strong !

"Mitt inledningstal från minnesstunden och ljusmanifestationen

I torsdags när jag satte mig ner med mina barn på 12 och 13 för att prata om vad som
hänt I en skola inte så långt härifrån där barn I deras ålder går.

Då skämdes jag lite faktiskt.

Och jag kände mig rädd.

Jag kunde inte lova mina barn att något sådant aldrig skulle kunna hända I deras skola. Jag som mamma kunde inte alltid vara där och skydda dem mot dumma människor.
Och jag kunde inte riktigt förklara varför människor skadar varandra på ett sånt sätt.

Men jag var tvungen att ta det samtalet med dem för att förbereda dem på vad som kommer pratas om I skolan dagen därpå.

Min tolvåring var den som blev mest arg och ledsen över vad som hänt och bitter. Hon uttryckte sig med en frustration och sa ? Ni vuxna ni sätter regler hur vi barn ska bete oss mot varandra. I skolan tjatar ni om det hela tiden.Man ska inte skada andra, man ska dela med sig, alla är lika värda osv. Men ni då? Ni krigarbråkar och behandlar varandra illa hela tiden. Och inte hjälper ni varandra heller.

Jag tycker vuxna suger!?

Det blev ett samtal kan jag säga.

Men jag håller med henne.
Vuxna suger!

Jag tycker vi ska ta den kritiken och göra något konstruktivt utav den.

Vi är många här som absolut inte skulle vilja skada andra eller kriga eller som ens bryr sig vilken religion, sexuell läggning, hudfärg någon annan har. Men det finns tillräckligt många därute som faktiskt har ett problem med detta och som inte har något emot att skada andra pga vad de själva tycker.

Hur vi andra står upp emot och ifrågasätter dessa ?rasister? och deras människohat. Det är det som avgör om vi suger som vuxna och medmänniskor eller inte. Våran tystnad förstör hela synen av vad våra barn ser oss vuxna som tyvärr. Hur våra barn ser vårat samhälle.
Och det som vi visar nästa generationen just nu är att vi faktiskt suger!

Vi är här idag för att hedra de som dog, de som skadades och de som traumatiserats av attacken I torsdags I Trollhättan. I en helt vanlig skola. En skola med barn som ska skyddas av oss-....vuxna.
Våra tankar går till de anhöriga.

Lavin som försökte skydda sina elever fick sätta sitt liv till. Han stod upp. Och för det hedrar vi honom. Han blev inte bara ett offer, han blev en hjälte av stora proportioner. Han förtjänar all heder för det. En äkta medmänsklig och modig människa som gick förlorad.

Om hans död lärde oss något så var det att stå upp för våra medmänniskor. Att en människa kan göra stor skillnad.

Många är vi som inte vill någon annan illa och många är vi som är emot rasism och diskriminering. Men många av oss håller tyst om detta och vi ställer oss inte riktigt upp och klagar över att rasism och hat mer och mer sprids över vårat land. Vi tror det försvinner av sig självt el att detbara blir värre om vi slår tillbaka. Vi tror att vi inte kan göra någon skillnad.

Men det kan vi visst det. Var och en av oss som gör våra röster hörda kan göra skillnad.
Främst kan vi visa nästa generation vad som är humant, solidariskt och medmänskligt.
Och vad som inte är det.

Jag stod här för fem år sedan och talade under Fackeltåget mot att SD skulle inträda riksdagen. Då tyckte alla att det var hemskt att vi skulle få in dem I riksdagen. Jag talade om normalitetsprocessen och ifrågasatte vart vi skulle stå om några år.
Och här är vi idag , fem år senare och SD har vuxit, de anses lite mer rumsrena, vi har ?accepterat? att de är en del av riksdagen och även om vi inte gillar dem så verkar det som att vi hoppas att de ska försvnna av sig själva. Vi har normaliserats. Vi har tystnat.

Tystnad
är ett brott mänskligheten

Så sluta vara bekväma. Bli jäkligt obekväma om så behövs.

Alla förtjänar ett värdigt liv. Att man råkar födas I ett rikt land ger en inte större värde.

Det ger en dock en större möjlighet att hjälpa andra medmänniskor.
Det ger ett större ansvar till att visa ödmjukhet.

Rasism bygger på rädsla. Och rädda människor är farliga människor. De kan hitta på nästan vad som helst. De bränner ner flyktingboenden, de hugger ner barn och vuxna I en skola.
Och de kan gå längre än så.

Vi har inte längre råd att hålla oss tysta och bekväma.

Vi kan visa våra barn, vårat lands framtid.

Att vuxna inte suger."

Efter lämnat barnen hos barnvakt för en timme, skrev jag talet i huvudet och pratade med tidning och radio på telefon medans jag trampade ner mot stan.

Sen fick jag mens mitt på gatan.

Röksuget har nog inte varit så här stort på hela veckan. Jag kvävde det med kaffe.

Manifestationen blev lyckad. Många kom och jag tror folk kände att det var fint att samlas runt detta efter veckans händelser. Inte bara det hemska dådet i Trollhättan utan även alla hot som skett därefter.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6287008&utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

Efter lämnat barnen hos barnvakt för en timme, skrev jag talet i huvudet och pratade med tidning och radio på telefon medans jag trampade ner mot stan.

Sen fick jag mens mitt på gatan.

Röksuget har nog inte varit så här stort på hela veckan. Jag kvävde det med kaffe.

Manifestationen blev lyckad. Många kom och jag tror folk kände att det var fint att samlas runt detta efter veckans händelser. Inte bara det hemska dådet i Trollhättan utan även alla hot som skett därefter.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6287008&utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

En gammal vän till mig som spelar i det filosofiska bluesbandet Sunbender hade en spelning idag som jag och minstingen gick på.

Han skriver sina texter efter alla sina världsresor. Från ensamma bergsvandringar i Tibet till romantiska krascher i Indien.

Vi har helt olika bakgrunder men när vi träffas och tjötar och filosoferar så är ju de existentiella samtalsämnena dock sig lika och vi har även liknande lösningar på filosofiska frågor.

Om igen Vi är alla EN!

BTW sjätte dagen utan nikotin....och jag börjar närma mig veckomilstolpen yeay!
 

imorgon arrangerar jag en minnesstund/ljusmanifestation här i Borås på stora torget kl 14, för offren vid skolattacken i Trollhättan.

Ni kan finna eventet på Facebook!

https://www.facebook.com/events/1078027362209950/

Kärlek