Hade ni pratat med mig om detta i vintras så hade jag fräst och spottat eld som svar el fallit ihop till en hög och bara bölat av trötthet, utslitning och besvikelser.

När man ger sitt allt vare sig det gäller jobb, relation el mål och gör sig själv sårbar, förlitar sig på andra helt ut. Då kan förändringar suga ordentligt.

Speciellt om man helt blivit förd bakom ljuset och utnyttjats så mycket som man någonsin kan bli utnyttjad av människor man litat på fullt ut. När man låtit någon som helt saknar empati och humana känslor utnyttja och exploatera en för en kick, för att fylla sitt egna mörka tomrum. Då har man svårt att lita på någon igen, då har man svårt att förlåta sig själv för sin egna dumhet och naivitet. Då hatar man att vara en känslomänniska.

Det är då lätt att fastna i misären inom sig. Att riva i såren istället för att läka.

Det var där jag valde att släppa.

Det var där jag valde att hela mig själv från allt som hänt. Och då menar jag allt som även hände innan långt innan.

Jag vägrade att bli bitter. Jag vägrade att fastna. Jag förtjänade så mycket mer.

Nu när man ser tillbaka från den bergstopp man bestigit med egen svett, blod och tårar.
Det kan vara hisnande att se sig över axeln ner i den dal där man befann sig. Det man kände var ett enda mörkt hål har nu ändrat form.

Man sneglar neråt bakåt och där man förväntat sig ett kargt mörkt landskap där nedan dignar det nu av blommor och knoppande trän.

För att just du har förändrats så in i djupet av din kamp så har ock din bakgrund.

Din kamp och vinst har färgat gamla smärtsamma minnen vackra just för att Du förändrats så har även dem.

De är inte skrämmande och sårande längre. Du har tagit makten över dem och planterat dina läxor och förlåtit dig själv och riktat siktet uppåt framåt.

Du sitter inte där längre och ältar.
Du insåg att ilska endast förgiftade dig själv.
Att sorg endast fick dina tårar att rinna.
Att oro endast fick din mage att plågas.

Du är inte där längre. Du valde kärlek och nu börjar kärleken att välja dig.

Jag ser tillbaka ner i min dal men nu får den ej längre min panna att rynkas eller min mage att krampas.

Nu när jag ser över axeln ler jag bara och värme fyller mitt bröst. Jag sträcker ut min själ ända ut i fingertopparna och ser min blommande dal under mina fötter.

Och kärleken har valt mig för jag bestämde mig för flera månader sedan att välja den framför oro, ilska och hat.

Och när jag ser mina barn och jag kysser min man tänker på de vänner jag valt och jag känner den styrkan jag funnit inom mig själv då vet jag att jag är precis där jag vill vara.

Och jag hade aldrig kommit hit utan förändring.

Tack <3

 

Linda

2 november 2015 10:22

Stark text med så många kloka ord! Vägen till förändring är inte lätt, men effekterna av den, när man väljer kärlek, kärlek till sig själv så otroligt läkande och kraftfullt det är!

http://livet-efter-40.bloggplatsen.se

Fröken Kärlek

3 november 2015 04:07

Ja Linda du verkar själv insatt i hur vägen ser ut kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han sa att "han älskar mig som jag är".Det är väl det mest kärleksfulla man kan höra?!Han gör mig så lycklig och jag är en tacksam tjej!Jag önskar jag kan få ge honom minst lika lycka!Han får mig slappna av, må bra och trots att det varit en hel del ...

Läkning är fullt möjlig! Tar dock tid och rester kommer ligga kvar men ge aldrig upp! Lär du dig att älska dig själv och lära om dig själv och dina sårbarheter så kommer de inte längre styra dig ! Och lägg självkritiken på hyllan ibland ;) ...

Inte bloggat mycket. Men så mycket händer nu. Ska bättra mig lovar! Pusselbitar faller på plats. Nya starter. Vackra underbara starter! Stay tuned! ...

Aldrig trodde jag att det kunde kännas så här. Att någon kan kännas så oumbärlig. Att kärlek kan innebära sådan inre lugn samtidigt som passionerad. Jag trodde alltid det var antingen eller. Att en vuxen människa kan få en att känna sådan ta...

Många förändringar sker nu flesta underbara. Hemma ändras det och skaran kommer se annorlunda ut framöver ...