Fredagskvällen spenderades med Goa teaterkollegor och vin <3

Lördagens teateraudition gick bra. Jag framförde en scen ur "Linje Lusta" och sjöng "Defying Gravity" och fick endast positiv kritik vilket var askul!

Efteråt följde vi upp med en workshop i fäktning. Fick blodad tand det var jättekul!

Det är eldiga debatter som pågår på social media just nu. Och en av det återkommande är ifrågasättningen av människorvärde gällande terroristattackerna. Och vi bråkar med varandra...inte mot IS.

Folk kliar sig i huvudet och blir så arga över att Paris fått så mycket support på tex Facebook av västvärlden och varför har inte Beirut och alla andra fått samma reaktioner?

Jag tycker inte det är något som helst konstigt faktiskt.Ur en psykologisk synpunkt så är det helt normalt tyvärr.

För det första. Paris, Trollhättan, London, Madrid, Oslo ,New York. Alla dessa platser för terror har skett på hemmaplan för oss. Där vi trodde att vi kunde vara trygga. "Det händer aldrig ossmentaliteten". Vi blir bestörta, chockade och rädda när det händer på ställen nära oss där vi INTE ÄR VANA att sådant här sker så i motsats till nere i öst där det bombas hela tiden tyvärr. Vi är vana vid att höra om deras krigande. Det blir ett brus för oss.

Det har med Våldets normaliseringsprocess att göra. Vi hör dagligen om vad som händer "Där borta" hos "Dem". Vi blir numb, avtrubbade. Det är inget konstigt alls och har inget att göra med att vi saknar känsla för människovärde. Ett mänskligt psyke kan inte ta in hur mycket som helst och trauma på en gång. Då stänger det ner. Vi rationalisar och tränger bort. Hade vi levt oss in i alla handlingar mot mänskligheten som sker dagligen så hade vi blivit mentalt skadade.

Vi prioriterar, Vad är ett närliggande hot för oss?

När det dock börjar smälla hemma därvid då väcker det hela vår organism. Våran överlevnadsinstinkt väcks. Och parisarna känns som våra närstående. De lever i en lika trygg miljö som våran. En som inte bombas varje dag. Ett ställe som ska vara relativt tryggt och skyddat. Det betyder att det kan även hända oss här i liknande trygga miljö.

Jag tycker inte vi är dåliga människor för att vi inte sitter och skriker vartenda dag över allt som händer världen över.Jag vet själv hur det känns. Jag kan se bilder på tv om ännu en attack mot människor och civila nere i någon dammig ökenstad långt borta och jag får ont i magen och hjärtat och jag känner mig gråtfärdig och jag byter kanal för jag orkar inte.
När döda flyktingbarn sköljdes upp på stränder och dessa foton spreds i media så hade jag som mamma mardrömmar i veckor och hade grym ångest i mammahjärtat och i tankarna över dessa barns föräldrar medans jag höll mina egna barn hårdare i min famn än någonsin.

Så det betyder inte att jag inte känner för dem det betyder verkligen inte heller att jag inte tänker på dem. Jag klarade dock inte kolla på bilderna och filmklippen från Paris heller. Jag må vara urkänslig men texten i nyhetsinläggen räckte.

Jag känner folk i Paris så för mig blir det ännu mer personligare och min FB support blev ännu starkare. Men jag håller med om att vi borde få en FB flagga som står för "AntiTerrorism" globalt. Där vi alla kan känna att vi är med och står på samma sida. Så fram för en sådan flagga Facebook!

Vi är nog många fler än jag som inte orkar se alla hemska filmklipp och bilder men som vill göra något för att hjälpa ändå. Vi som faktiskt tycker att alla har samma värde vart vi än bor.

Sluta gå på varandra. Rikta blickar och koncentration mot våran fiende istället. Fiendens största mål är att vi ska börja bråka med varandra, bli rädda och splittrade.
Vi behöver stå samman mot detta hot mot mänskligheten! Så fatta varandras händer istället!

Kärlek vs Terror

#LoveAgainstTerrorism
#Imagine

Dagen tycks ändras för varje timme likt en Rubiks kub.

Jag åker bara med.

People are strange
Ignorance is BLISS
Up is down

Skydda dig mot fredagen den 13 med lite glitter i håret ;)

Två eftermiddagar har det nu bearbetats, brutits ner och plockats samman.

En monolog jag trodde skulle vara enklare men som slog så hårt nära hem i känsloregistret.

Idag kände jag mig helt färdig efter arbetet med monologen inför lördag.

Min grymma vän Stefan är dock världens bäste teater Coach och har i alla år lyckats få mig att nå dit jag vill nå i arbetet.

Jag hoppas jag inte kommer drömma om min karaktär "Blanche" ur "Linje Lusta" inatt. Orka!

När pojkvännen hasar ut krampaktigt efter ett mysbesök...men du skulle kunna mysa hela natten

När choklad och rått kött får dig att gnissla tänder och dregla...

Din blick får pensionärer att rodna på bussen...

När du känner för att börja gråta över allt och ingenting...

Och i nästa stund vill du gnida dig mot en lyktstolpe....

Slutsats: jag är hormonell....
Watch out ;)

  Med dig känns allt det där uppnåeligt

Allt jag inte trott jag kunde få i mitt liv

Allt de andra sa att jag inte var värd

Allt jag själv fått bygga upp genom läkning av mig själv efter att det raserats

Allt jag börjat tro på efter mycket hårt arbete som tröttat ut mig enda in i själen.

Allt det jag någonsin önskat.

Det kommer du nu in i mitt liv och bekräftar, du validerar med ditt hjärta.

Jag trodde att mitt enda val var att leva själv resten av livet.

Jag litade inte på att någonsin ge bort min makt till någon annan igen.

Så att ngn skulle kunna stampa på den.Och övertyga mig om att jag inte var värd något. Att jag inte skulle förvänta mig något från någon. Att jag inte var lika värd som alla andra. Att jag kunde behandlas hur illa som helst,utnyttj

Jag ville visa mina barn att jag inte godkände dålig behandling. Ville vara en förbild.

Så jag höll mig för mig själv.

Och jag ville hellre vara ensam hela livet än att förlora självtilliten igen. Jag avvisade alla andra som korsade min väg.

Sen kom du och jag släppte mina sköldar ..med ett brak föll de till marken och jag känner något jag aldrig känt förut. En kärlek som inte vill stjäla från mig, som inte vill sätta mig på plats eller hålla mig i mörker.

Med dig känns allt så odramatiskt, skönt, passionerat, lugnt, hett....rätt. Är så tacksam för att få älska dig.

Jag känner hopp.

Jag känner sådan kärlek till dig.

Och jag längtar så tills vi en dag kan gå i ljuset hand i hand.

Då vi lever tillsammans och bara är.

Då vi delar detta äventyr tillsammans

Du och Jag

Jag väljer dig.

Jag väljer

Dig

Jag älskar dig